Bosse Thyrén värvades till Jigs efter det att Franzéns hade varit med i afton dans 2 januari 1988 ifrån Hulingen i Hultsfred. Han var med i Jigs några år och var med och spelade in en LP-skiva och julsingel med dem.

Efter Jigs blev det Tonix för Bosse. De gjorde några skivor under tiden. Där stannade han kvar tills Tonix lades ned 6 mars 2010. 

Frykdalsdansen

Vecka 30. Blandlerz samlas på fredagen för att åka till Frykdalsdansen i Sunne. De spelar först på lördagen men de vill vara där en kväll innan för att träffa branschfolk, partaja och ha kul också. De måste ju "representera".
På ditresan berättar Sune och Eivor om sin romans och om planerna på att flytta ihop. Alla de andra går i taket! De visste ju ingenting. Arne blir mest förvånad:
- Och du som predikade om att inte blanda ihop känslor och jobb! Du skulle ju sparka den som bröt det. Fy fan! Ska ni hålla på och kuckilura i bussen nu?
- Vad händer när det skiter sig? frågar Nicke. Då havererar ju hela bandet!
- Det här är äkta kärlek, säger Eivor. Sån kärlek som varar för evigt.
En annan överraskning denna resa är lukten i bussen. Räkorna i trumstativet har efter en hel sommar i lastutrymmet fått en minst sagt frän stank. Och Nicke har för länge sen glömt vad han gjorde på midsommarafton.
- Det är för djävla skumt, säger Sune. Jag har rivit ut prylarna flera gånger men inte hittat något, vare sig i bussen eller bland utrustningen. Och det blir ju bara värre och värre! Det är illa nog som det är ändå, att bo i en djävla buss en hel sommar!
De andra garvar friskt när de hör detta.
Som om inte detta vore nog. Sune plockar fram de två samlingsplattorna med alla band som ska spela under Frykdalsdansen. Blandlerz låt har av misstag hamnat på båda plattorna. Efter att ha lyssnat igenom låten är Arne tvungen att stanna bussen.
- Fy faan! säger Nicke. Hur i helvete kunde du skicka in den? Det låter ju för djävligt!
- Lyssnade du aldrig på låten innan du skickade in den? frågar Bengt-Lars.
- ...Nä, piper Sune.
- Vad sa du? säger Stefan. Menar du allvar?
- Ööh, ja, säger Sune. Det... blev inte så... Och det var ju så bråttom. Jag glömde, tror jag...
Till och med en luttrad begravningsentreprenör skulle beskriva stämning i bussen som "en ovanligt trist dag på jobbet". Det är tyst i många mil men när de närmar sig Sunne har de flesta tinat hyfsat. Alla har ju faktiskt sett fram emot den är helgen och ingen vill gå där och sura hela tiden.
Arne har fixat t-shirts med tryck på. Det står "Blandlerz med Eivor" på dem och de planerar att dela ut några till arrangörer och andra viktiga personer. Och skulle någon vilja köpa en så går det givetvis för sig. Självklart ska alla bandet ha den på sig när de går omkring på området.
Alla banden som ska vara med och spela på Frykdalsdansen har fått samlingsplattorna. Blandlerz låt sprider mycket glädje och blir en given hit i många orkesterbussar på kvällarna. Folk ligger på golvet och garvar när de hör den. Att Blandlerz finns med på båda plattorna är liksom pricken över i:et.
Fredagskvällen avlöper i partyts tecken. Arne och Bengt-Lars sitter för det mesta i VIP-baren och skrålar. Stefan går på jakt på dansbanorna och Sune kollar in de andra banden mellan klunkarna. Eivor roar sig kungligt både på och utanför dansgolvet och Sune håller ett vakande öga på henne. Hon lever verkligen ut sin roll som "stjärna" i bandet ordentligt! Nicke blir ordentligt packad och somnar ganska tidigt bredvid stora scenen. Med Blandlerz-tröjan på sig! Alla som dansar förbi och många andra kan se denna utslagna musikant. En snygg representation...
Eivor trivs också i VIP-baren och står för det mesta på ett bord och skrålar i kapp med trubaduren. Trots förmaningar från Sune om att spara rösten.
Arne går ut och rumlar runt och börjar språka med människor han träffar på. En är dem är Sievert Nilsson på bokningsbolaget Ennes, ett av de största och mäktigaste i branschen. Men Arne tror att det är en vanlig Svensson som jobbar på posten så han börjar pladdra:
- Öh, vilka jävla band det är här ikväll. Bara skräp, det mesta. Speciellt de där Öilers. Ha ha, vilka nötter! De låter ju för jävligt! Och sångaren rör sig som ett kylskåp på scenen. Nej, du måste och komma och lyssna på oss i Blandlerz så du får höra lite riktig musik!
Ennes bokar Öilers så Sievert är måttligt förtjust i denna "kritiker". Det är inte svårt att gissa att Blandlerz inte kommer att stå i deras bokningskalendrar på ett tag...
Festen fortsätter långt in på morgonkvisten och ännu vid sju-tiden är det fullt ös i många bussar. Då kommer Stefan invinglandes i Blandlerz buss med gräsfläckar på knäna.
- Jaså, vem var den lycklige damen ikväll då? frågar Arne.
- Jag vet inte men jag tror hon var riktigt schnygg! Jag minns inte schå noga...

På lördagseftermiddagen är det dags för Blandlerz att göra soundcheck. Fem ringrostiga och bakfulla grabbar och en väldigt bakfull tjej kliver upp på scenen och börjar mecka med sina prylar. Eivor kraxar något i micken och säger sen:
- Jag är inte med på soundcheck. Måste spara rösten till i kväll.
När Bengt-Lars tar upp sina trumstativ ur trumcaset, sprider sig en ohygglig stank. Och ingen fattar någonting. Men då ramlar ett stativ isär och ut kommer ett antal "före detta" räkor. Då kommer Stefan plötsligt ihåg vad han gjort och vrider sig i garv! Nicke och Arne börjar också skratta när de inser vad som hänt. Folk som kommer förbi undrar både vad det är som stinker och vad de garvar åt. Men Bengt-Lars är måttligt road av Stefans bus och Sune bara stönar:
- Fan, är det DET som luktat så jävligt hela sommaren?
Nedanför scenen, en bit bort står massor med människor och tittar nyfiket. Många andra band som hört CD:n vill absolut kolla vad det är för ett band som kan prestera en sådan inspelning. Arne noterar dem och säger till Stefan:
- Kolla, vi är visst favoriter här i år.
- Wow! säger Stefan. Hoppas det kommer mycket damer ikväll.
En annan överraskning väntar Nicke.
- Nej, visst faan! Jag har ju inte fixat synten!
Ölen ligger delvis kvar. Det går inte att ta miste på när han öppnar locket på sitt case! Han blir lite vingklippt med bara en synt under soundcheck.
- Jag får kolla om jag kan låna en synt till i kväll, säger han till Sune.
Och han har tur. Keyboardisten i bandet som ska spela efter Blandlerz har en likadan och Nicke blir lovad att få låna den till kvällen.
Blandlerz ska gå på 20.40. 20.45 sitter Arne fortfarande på muggen och Bengt-Lars springer runt och letar efter honom. När han kommer upp på scen säger han:
- Oh, fan! Jag trodde vi skulle börja tio i.
Nåja, det är fortfarande väldigt mycket folk vid dansgolvet som väntar ivrigt på att få börja dansa så Blandlerz känner sig laddade trots allt. Men när de spelat två låtar har tre fjärdedelar av danspubliken gått...
Resten av giget går i svettens tecken, delvis på grund av nervositet. Eivor svettas också över att rösten inte riktigt håller. Sune svettas när han ser folk flirta med Eivor. Nicke svettas över den lånade synten. Bengt-Lars svettas om händerna och de andra svettas nog mest av för mycket alkoholkonsumtion dagen innan.
Ja, detta är nog inte riktigt Blandlerz kväll. Eivor sjunger mest mellan tangenterna om man säger så... Hon har svårt att hålla tonen och rösten sviker titt som tätt. I andra låten "Have you ever seen the rain" sjunger hon versen i "Hey Mr Tambourinman" och hinner nästan till refrängen innan hon inser misstaget. Bengt-Lars tappar så många trumstockar att Sune blir tvungen att plocka upp flera av dem framför trummorna. Och mer än ett syntljud blir fel. Introt på "Mjölnarens Irene" råkar Nicke spela med pistolskott och refrängen på "Lyssna till ditt hjärta" kompas med sitarljud. Dessutom lägger sequensern av i två låtar och i en annan låt spelar Bengt-Lars ifrån click-tracket så att Nicke blir tvungen att stänga av sequensern mitt i låten. Arne spelar en hel låt utan att märka att synten är avslagen. Allt detta gör att Blandlerz scenutstrålning håller samma låga nivå som under radiosändningen året innan.
Sune sjunger två låtar och då passar Eivor på att gå av scenen för att hämta vatten. Men när de börjar spela hennes nästa låt, är hon inte tillbaka. Hon missar sin entré och de andra får spela introt sex gånger innan hon kommer in.
Men mot slutet av giget har det blivit riktigt mycket folk som står vid sidan av dansbanan och tittar. Ryktet har spridit sig om bandet som man bara MÅSTE se.
Efter giget kommer en arrangör fram till Sune:
- Ni är bokade hos mig i Lidköping i september.
- Öh, ja, visst! säger Sune lite hurtigt.
- Jag blir tyvärr tvungen att stryka den bokningen. Man kan väl säga att... er stil inte passar på mitt ställe.
Resten av kvällen är Blandlerz kändisar på hela festivalområdet, även om det inte är på det sätt som de tänkt sig. Lyckligt ovetande om varför, njuter de av uppmärksamheten. Folk ser verkligen glada ut när de kommer fram och hälsar. Och festen fortsätter...

På söndagen är det dags att åka hem och de har bestämt att de ska åka klockan 12 för att var hemma i vettig tid. Men Eivor är försvunnen och Sune blir tvungen att gå runt bland de andra bussarna och fråga efter henne:
- Hej, har ni vår sångerska här? Jaså, inte det...
Han får fråga i många bussar men till sist hittar han henne i Öilers buss. Hon hann inte gå hem innan hon slocknade i en av fåtöljerna där. När Sune kommer in vaknar en av grabbarna till:
- Nej men titta! En av våra fans. Jag har hört att ni gått runt och "berömt" oss så mycket, ha ha!
Sune fattar inget av det men han tycker det är tillräckligt pinsamt att behöva leta efter Eivor på det här sättet. Han tar henne i handen och skyndar därifrån.
Men de är tvungna att vänta ett par timmar till innan någon är nykter nog att köra. När de till slut är på väg hem ringer en reporter från "Flens Allehanda" och intervjuar Sune och Eivor om "succén" i Sunne.
- Jaha, nu är ni på väg hem från en succé på Frykdalsdansen i Sunne?
- Ja visst! Vi är på väg hem. Och nu sitter vi i bussen. Medan den åker. Arne kör.
- Hur går tankarna i huvudet på en kapellmästare efter ett sånt lyckat framträdande?
- Vi gjorde som vi alltid brukade - vi gav järnet hela tiden! Det kändes kanonbra, mycket tack vare vår duktiga sångerska Eivor. Och vilken underbar publik vi hade! Det var jättemycket folk där och lyssnade.
- Vad är de närmaste planerna inför framtiden?
- Vi kör på som vanligt och vi har jättemycket att göra. Vi har blivit tvungna att tacka nej till jobb för att inte riskera att bli utbrända. I september skulle vi varit i Lidköping men den spelningen har vi strukit.
- Ja, lycka till då i framtiden!
Sune ger luren till Eivor och reportern frågar:
- Ja, hur känns det nu när du som ensam tjej har varit iväg på ett sånt här äventyr med pojkarna?
- Jo, nu har jag typ mest ont i huvudet döh, säger Eivor. Måste vara kudden i bussen som är för hård... Eller också drack jag typ för mycket sprit igår. Det är Nickes fel, han bjöd ju typ hela tiden.
- Eh, jo, men hur har du tolkat repertoaren inför ett sånt här evenemang?
- Jag har nog mest... sjungit som det känns, typ. Och lite till.
- Du menar att din egen, personliga uttryckskänsla lyser igenom i ditt fraserande?
- Vad... typ menar du??
- Jag menar, får du med Blandlerz sjunga sånger som ligger inom en musikalisk tradition du värnar om, som du verkligen...
- Vänta, jag måste bara spy, döh!
Eivor gör det hon måste och tar sen telefonen igen.
- Så ja, nu känns det bättre. Om jag gillar reppen? Den är typ helt OK döh, speciellt när man har så läckra grabbar i bandet som jag har! Det känns som att jag kan stå för vår musik till hundra procent för de här låtarna är verkligen jag. Den där känslan man känner när allting typ bara sitter, det är typ, helt fantastiskt, döh! Får man hälsa?

M. Allvalley