9. dec, 2014

Text-Tankar

 Oh, vad jag älskade detta årtionde.

 

Jag såg ett tv-program igår kväll

där det ljuvliga 1980-talet återspeglades.

Där berättades det att år 1980

var klyftan mellan rika och fattiga den lägsta någonsin.

Det fanns mycket jobb och

tilltron till framtiden var stor.

 

Jag är född på 1950-talet och

60- och 70-talet var love and piece

vardagsord.

I juni 1975 slutade jag gymnasiet och två dagar därefter började jag jobba. På den tiden gick man bara in på ett företag och frågade om det fanns något ledigt jobb och ofta fick man då börja direkt.

Lönen var inte så hög men saker och ting var heller inte så dyra.

Maten var billig.

Jag fick mitt körkort 12 maj och köpte mig en bil och det var ju bra att ha då jag började jobba med oregelbundna tider.

Bensinen var billig så man kunde komma ca 15 mil på en tjuga.

 

I slutet av januari 1976 åkte jag till Linköping för jag ville se om jag kunde hitta något jobb där även att jag hade jobb på Värdshuset Hjorten.

Utdelningen blev god för jag fick både lägenhet och jobb på förmiddagen.

Jag flyttade till Linköping 1 februari 1976 och började jobba på Cloetta direkt. Jag fyllde 19 år i april det året och är så tacksam för att jag fick vara ung då det fanns jobb för alla och som ung ha möjlighet att kunna flytta hemifrån och ha inkomst.